Nu har resan till Kenya börjat. Kl 7:00 går planet till Paris och vi räknar med att landa kl 20;00 Kenyansk tid.

28/10-10/11 åker vi till Voi, Kenya på en församlingsresa. Varje dag (om Internet finns) kommer vi att skriva här på bloggen om våra upplevelser.

Christer

Idag får vi flyga ett av Kenya airways nya plan. Luktar tom nytt. Till å råga på allt verkar det vara lite folk så har vi tur får vi tre säten var.

Just nu sitter vi på flygplatsen å väntar på att få gå ombord på planet. Allt har gått bra så här långt, men vi är alla ganska trötta.

Ikväll vid 22:35 landar vi på Landvetter.

Christer

Kibera!

Denna sista dag i Kenya har mest bestått av shopping, men vi startade dagen med en liten rundtur i Nairobi. Vi åkte förbi Kibera. Det är ett av Afrikas största slumområden. Hur många som bor där vet man inte men en siffra är nästan 1 miljon medans staten säger att det bara bor 170 000 där så det är inte ett så stort problem enligt  staten. Fruktansvärt att se hur de bor i dessa små plåtskjul. En genomsnittlig familj består av 7 personer och bor i ett enda rum. Ca 95% av Kiberas befolkning lever under gränsen för fattigdom. Statististiskt sett går det 1 toalett på 500 invånare.  Staten gör en del för att minska problemen genom att erbjuda bättre boenden på andra platser men det verkar finnas en god social gemenskap i Kibera så folk väljer att bo kvar. Efter lite rundkörning hamnade vi på en massajmarknad och där blev det ordentlig prutning, jag är ganska bra på att pruta hemma i sverige men då brukar det handla om att få ner priset 10-20%, här kan ibland slutpriset va en tiondel av startbudet. Det blev många tuffa men roliga förhandlingar, Pernilla och Anders x 2 var de som var tuffast i förhandlingarna, så det var perfekt att komma efter dem för då visste man att det gick att gå ner lite till! 

Efter att fyllt våra resväskor med souvenirer och presenter till de där hemma var det dags att gå ut och äta den "sista måltiden". Det blev på en kinesisk restaurang tillsammans med våra chaufförer Andrew och Edmund, Andrew hade även med sig sin fru Sofie och deras barn Jeremie och Ryan. Fantastiskt god mat och framförallt väldigt mycket mat. Det var lite info från dagen.

Lite tankar kring hela resan är att det är fantastiskt att komma tillbaka till Kenya och framförallt Voi. Det var en underbar känsla att komma dit och möta så många som kommer ihåg mig. Jag har rest runt en hel del i världen men vill aldrig turista på samma ställe två gånger, men med Voi är det annorlunda, förra gången trodde jag att jag skulle vilja komma tillbaka, nu är jag säker på att jag kommer åka ner till Voi igen och hälsa på mina vänner där, det kanske blir om ett, två eller tio år men tillbaka kommer jag om inget konstigt händer. Det har varit fantastiska dagar i Voi, väldigt intensiva men otroligt kul och intressant. Att fira gudstjänst i Voi är underbart antingen det är i en kyrka, en hydda byggd av koskit och lera eller under ett träd, det spelar ingen roll glädjen är den samma, inget ont om våra kyrkokörer hemma men det finns lite att jobba på! De har inte mycket saker men de har en tro som är väldigt stark jämfört med våran, borde det inte vara tvärtom, borde inte vi som har det så bra vara säkra på att det finns en god Gud och de som lever i fattigdom och orättvisa tvivla?

Det har även varit kul att hälsa på barnen på Bogesund House, träffa fadderbarnen i projektet, plantera träd på Farmen, gå på grönsaksmarknaden. Kul ochså att se på tomten som kyrkan i Voi ska byggas på, just under dessa dagar blev det klart att det kommit in tillräckligt med pengar för att kunna köpa tomten och kunna fira gudstjänst där på juldagen under ett träd, sen börjar insamlingen till en kyrka på platsen.

En annan höjdare var ju safarin, många olika sorters djur och fantastisk natur även utan fyrbenta varelser, en liten miss var att "min" buss missade leoparden på grund av att jag ville ha närbilder på en buffel. Så jag har fortfarande inte sett en leopard men två halva borde väl bli en? (intern skämt)

För att sammanfatta resan vill jag säga: tack alla ni som varit med och gjort den här resan lika bra som min förra, tack för att ni bjudit på er själva, tack för alla goa skratt och kommentarer. Och jag hoppas att jag har kunnat vara med och bidra till att ni har fått en fantastisk första resa till Voi.

Nu måste jag nog sluta för om fyra timmar ska vi gå upp!

Frid åt er alla!

Kurt.

Efter sju timmar når vi Nairobi. Vi sover på samma hotell som när vi landade. Vi går över hörnet in på nästa köpcenter, typ som Kenyas motsvarighet till Stockholms Nordiska Kompani. Vi är många som är väldigt trötta, det tar att leva i denna värmen så länge. Vi åt middag på kvällen bland marmorskivor och höghus jämfört med de senaste dagarna under ett halmtak och vinden fläktandes i håret med syrsorna i bakgrunden. 

Många vet inte, men i April i år var jag i Zambia för en månads praktik och nu med denna resan till Kenya, Voi blev ungefär mitt slutprov i hur afrikaner lever, jag har märkt att jag gillar hur det tänker på tiden och problem, stress finns inte här nere på det viset och det har jag verkligen försökt med det senaste halvåret med att ta bort vårt västerländska stress ur mitt liv, det funkar riktigt bra. Lite HAKUNA MATATA. 

Men nu är det inte långt innan ni där hemma får krama om oss och pumpa oss på frågor, men kan redan göra er besvikan med att ni kommer inte få alls dem svar ni förväntar er. För det är jobbigt rent ut sagt att förklara vad man gjort. Ni kan få info om vad vi gjort, men aldrig hur vi gjorde det. Det sitter bara rent och skärt i våra hjärtan, fastklistrade, med alla tankar som gjort denna resa så fantastisk och alldeles alldeles... UNDERBAR. Med en nypa av känslan, HAKUNA MATATA. 

Tre lärdomar jag tar med från denna resa är: Sång och dans är en riktigt bra kombo på gudstjänster. Är den vägen du tänkt dig vandra stängd av hinder, fungerar det alltid att vända om och ta en annan sväng i livet. Det sista är att ta dagens som den kommer och sluta förbrylla dig över vad du skall göra dagen efter, leva i nuet. 

Nu ligger jag och Carl och lyssnar på Nairobis nattliv utanför förstret. Tänk vilken tur vi fick att få följa med på denna resa. Asante sana! 

Vid tangenterna denna afton, Victor Sund, en erfarenhet rikare i livet!

Hej alla där hemma.

Dagen började med att Kurt väckte oss genom att sjunga "morgon mellan fjällen", efter det var det frukost och andakt precis som under hela vistelsen här.  Det har blivit en vana, som faktiskt är ganska skön. 

Dagen fortsatte med att vi firade gudstjänst i masajbyn Wangala. Vi skulle åka från farmen vid 8, men vi blev lite försenade, vi har kommit in i african time nu. Döm av vår förvåning när vi kommer fram och församlingen inte är där. Förklaringen var att de skulle sköta om boskapen och hämta vatten först. 

Det har även regnat idag och regnet mottages med lite mer tacksamhet än hemma i Sverige. På vägen mellan Wangala och Kisemeni skämtades det i vår buss om att vi kanske inte skulle komma från byn på grund av vädret. Plötsligt stannar vi, och inser att vägen är översvämmad. Vi ser inte en väg, vi ser en sjö eller möjligtvis en å. Men våra chaufförer vände och tog en annan väg till Kisemeni och vi kom fram tillslut, kanske något sena, men vad gjorde det?

I Kisemeni blev vi även bjudna på mat efter gudstjänsten. Chapati, ett sorts bröd, nästan som taccobröd och en gryta bestående av diverse grönsaker och kyckling. Vi blev dock lite skeptiska när vi får med kycklingklon upp ur grytan, men köttet, brödet och grönsakerna smakade... Man får sig en tankeställare när de har lagt ner möda på att göra mat till oss, och vi nästintill rynkar på näsan. Efter maten spelade Kurt, Josefin och Carl fotboll med ett gäng ungar, vilket var en härlig syn.     Dessutom märkte man att det var en ganska stor skillnad mellan gudstjänsterna i masajbyarna och i Kisemeni. I Kisemeni liknade upplägget mer det som vi har hemma, medans masajerna har en lite mer spännande och spontan touch på sina gudstjänster. De har även mer musik, och musiken är mer medryckande och glada än hemma.

Sedan var det hemfärd, som blev lite skumpig, precis som vanligt. Jag har i alla fall inte helt vant mig vid trafiken. Vi stannade lite kort för att köpa vatten, och kanske lite annat också.

Tillbaka på farmen var det te och kaka, och sen tog jag en tupplur. Ja, även ungdomar kan behöva det ibland. Sedan var det kvällsmat och lite information. Sen kom det som vi alla väntat på: Kurt visade fågeldansen och jag, Anders A och Josefin framförde Hakuna Matata, där jag var Timon, Anders Pumbaa och Josefin Simba. 

Och nu är det snart läggdags, i alla fall för mig.

Med de orden tackar jag för mig och säger tack och godnatt!

/ Elin Andersson

Dagen började med att vi åt frukost och sen satte oss i våra bussar och åkte till den första massajbyn som heter Naretoyi. När vi kom fram till byn så regnade det en del och det var väldigt roligt att se hur glada dom blev av lite regn, något som vi tar förgivet hemma där vi är så trötta på att det hela tiden regnar. Vi skulle fira en liten minigudtjänst i byn med Manase, då tänkte man när man gick ur bilen att det ska bli skönt att inte behöva stå ute i regnet, men vad vi hade fel. Där dom firade sina gudtjänser var under ett väldigt vackert träd. Så vi stod under trädet och blev blöta och firade våran minigudtjänt men det gjorde inte någon någonting, gudtjänsten blev på något sätt vackare att dela med dom i regnet. Efter fick vi möjlighet att köpa lite smycken och halsband och det var några av oss som gjorde det. 

Efter första byn så åkte vi vidare till Ndara som också är en masajby som vi firade gudtjänst i söndags. Hos dom fick vi möjlighet att köpa smycken av alla olika slag och vi fick titta på hur dom bor. Deras hus var väldigt mörka och läskiga att gå in i, framför allt när Kurt går in i förväg och man bara vet att han ska skrämma oss. Efter en stund där med prat, skoj och köp av smycken så begav vi oss hem till farmen för lunch och lite slapp tid.

Vi fick möjlighet att plantera två träd idag på farmen. Ett mango träd och ett annat som jag inte vet namnet på. Det var väldigt kul att plantera ett träd, känns fint att man har ett träd på farmen som man har varit med och hjälpt till att plantera.

Efter en snabb fika så åkte vi till Voi wildlife lodge som är ett hotell som ligger vid Tsavo parken, där vi kunde bada. Dom hade två pooler, en av dom var med utblick över parken. Det fanns ett vattenhål i parken precis vid poolen där det ibland finns elefanter i men vi hade inte sådan tur att att vi såg några för dom byggde om vattenhålet just nu. Vi hade det väldigt skönt där uppe i några timmar och bara tog det lungt och badade lite. Efter det så tog vi oss hem för middag och kvällsandakt med väldigt mycket kryp överallt, eftersom det regnade imorse så kom alla fram nu på kvällen så vi åt snabbt så vi kunde fly in på våra rum. 

Jag vill önska min mormor grattis i efterskott, hoppas du hade en fin dag.

Jag hoppas att ni hemma har haft en fin allahelogonadag. Det har vi haft, med lite tända ljus vid morgonbönen. 

God natt

Fanny.