Dagen började med en vacker sång av Kurt klockan 5:00. Sen var det bara att göra sig i ordning för safari. Bussarna gick halv sex från gästhuset, på vägen till gaten hade Ellen och Hanna andakt i varsin buss. På vägen till parken såg vi både bufflar och antiloper. Resan tog lite kortare tid än beräknat så då fick vi vänta på att de skulle öppna parken. Undertiden vi väntade åt vi frukost som vi hade fått med oss från farmen. Frukosten bestod av tre mackor med ägg, ananas juice, bannan och vatten. När vi står där och äter säger Christer att en elefant går över vägen en bit bort. Vilken start! När vi väl kom in parken åkte vi till Mazima springs men dit var det 53 km. På vägen såg vi zebror, flodhästar, massa olika fåglar, giraffer, impala och dikdik.

Väl på Mazima springs fick vi gå en sväng runt floden, vissa fick guidad tur men inte jag. Där fick vi se massor av apor, flodhästar, krokodiler och fiskar. Sedan åkte vi mot det stället vi skulle äta lunch, det hette Kilaguni serena safari. Där fick vi tre rätter med soppa som förrätt och buffé som huvudrätt och efterrätt. Stället hade en jätte fin utsikt över två stycken vatten håll och savannen. Där samlades det giraffer, vildsvin, apor och zebror som man kunde titta på medan man åt. Standarden på matstället går inte med att jämföra med stället igår och även priset.

När vi hade ätit färdigt åkte vi vidare i parken. En bit in i parken igen började det regna. Äntligen för alla är i Kenya som har väntat på regnet, det var även väldigt tort och inte så grönt på savannen förutom vid floden där allt var grönskande. Under dagen har vi också elefanter, strutsar och massa mer djur, men inte alla big five djuren. När vi kom hem vid sju så hade det blivit mörkt så, det var bara att tvätta händerna och sätta sig att äta. Det blev capati med böngryta. Efter maten gick vi direkt till kvälls andakten med bibelskolan. Just nu håller Josefin, Fanny och Ellen på med att lära några från bibelskolan att prata svenska. Hej då från en trött Emil

Hoppas att ni njuter av kylan som ni har fått, vi har det toppenbra i 35 grader.

Denna dag har varit en väldigt fin dag. Vi vaknade som vanligt av väldigt fin sång från Kurt, bästa sättet att vakna på. Sedan gick bussarna till Wangala, en massajby, där vi fick en bra och intressant vistelse.

Vi började med att träffas i deras kyrka. Förra gången som jag var med på församlingsresa 2014 så firade dom sina gudstjänster i en liten kyrka som dom hade vid skolan, men nu hade dom byggt en större kyrka några hundra meter ifrån deras by. Deras kyrka var väldigt fin och ganska stor tyckte jag men den är inte helt klart än och den har inte invigts, det kommer förmodligen hända till påsk.

Vi träffade hövdingen av byn som heter Yoanna och han berättade om deras historia och hur det fungerade i deras by. Yoanna hade en del frågor till oss som var väldigt bra men väldigt svåra för oss att svara på. Han undrade om hur vi kunde vara så många medlemmar men att så få gick på gudstjänster. Hans frågor träffade oss lite grann och vi fick oss en liten funderare.

Efter ett trevlig och intressant samtal blev vi bjudna till byn. När vi kom till byn blev vi indelade i tre smågrupper och vi fick följa med ett litet gäng. I denna by skulle vi inte göra hembesök som vi gjorde igår utan idag skulle vi få möjlighet att lära oss göra olika smycken. Det var hur häftigt som helst! Jag, Joel, Ellen och Josefin satte oss på var sin stol, bara några minuter senare satt det ca tio massajkvinnor som försökte visa oss hur man gjorde smycken. Det var en så härlig stund, vi skrattade tillsammans, dom skrattade en aning åt oss, vi kanske inte alltid var super duktiga, men tillslut lyckades jag göra två hyfsat fina armband som ska sparas.

Det kändes verkligen som att vi gjorde ett utbyte, som vänner lärde vi oss saker av varandra. Denna upplevelse är något som alltid kommer att följa med en. Att inte riktigt förstå varandra men kunna sitta och göra något tillsammans, att det kändes så naturligt på något sätt, det är väldigt svårt att förklara alla ens känslor från en sådan här dag. Men man känner sig väldigt glad. Man tackar herren att man får möjligheten att kunna åka på denna resa och träffa alla underbara människor.

Men, det kommer ett litet men. När vi hade pysslat klart och skulle be och göra det sista började kaoset. Då skulle alla upp med sina olika bord och försöka sälja så mycket smycken som möjligt till oss, det tog ifrån lite av den fina stunden som vi hade haft tillsammans.

När vi var klara i byn skulle vi gå över vägen för att äta lunch och det kan alltid bli intressant att äta lunch ute i ett land som Kenya, man vet aldrig riktigt vad som kan komma på ens talrik. Om man jämför när vi ut ute 2014 och med denna gång, var det som att vi åt på en fem stjärnig restaurang. Stället var fint och maten var väldigt god. Det blev en trevlig stund där vi kunde sitta och diskutera det som vi precis hade varit med om.

Eftermiddagen spenderade vi på Guesthouset med att ta det lugnt reflektera dagen, köra lite frågesport och prata lite om morgondagen då vi ska åka på safari i Tsavo west.

Jag hoppas att ni där hemma har det bra och vi saknar er lite, men vissa av oss har inte så stor lust att komma hem till kyla och snö.

Lala salama.

Fanny.

Vilken dag vi har haft! Ett ord som beskriver min upplevelse av denna resa är tacksamhet! Jag är tacksam över att få vara tillbaka i Voi och återigen träffa alla vänner. Jag är tacksam för alla nya människor jag får möjlighet att möta och för allt vi får dela tillsammans. Jag är tacksam att vara en del av detta vänförsamlingsarbete med den lutherska kyrkan i Voi!

Idag har vi besökt församlingen Namelok som är en massajby. Vi hade fantastiska timmar där! Massajkulturen är speciell med sina olika traditioner som omskärelse och månggifte, men i och med att byn nu är kristen håller vissa traditioner på att ändras. Den nya generationen vet tex att man endast ska gifta sig med en. När våra bussar parkerade vid massajbyn möttes vi av springande barn som ville ta oss i hand och hälsa på oss. Vissa av oss tjejer blev iklädda massajkläder och fick smycken att låna av massajkvinnorna. Jag fick ta på mig ett vinrött skynke och sedan ett smycke som man använder när man gifter sig. Lite roligt att få prova dessa smycken! Vi gick sedan till kyrkan där vi sjöng och bad tillsammans. Vi delade hur våra olika församlingar ser ut och vilka utmaningar det finns. Sedan fick vi göra dagens höjdpunkt: hembesök hos en massajfamilj! Vi delades in i fyra grupper och varje grupp fick följa med en massajfamilj till deras hem. Jag fick följa med en massajkvinna som heter Sarah och hennes två barn Mary och Diana. Vi gick in i hennes hydda där vi fick sätta oss på pallar. Hyddan är byggd av slanor, koskit, jord och vatten och det är väldigt mörkt då fönstren är väldigt små. Sarah berättade att hon var gravid och mådde just nu väldigt dåligt och bad oss be för henne vilket vi självklart gjorde. Det var ett otroligt starkt möte! Trots att vi lever olika liv med olika förutsättningar och kulturer känner jag ändå en stark tillhörighet, vi hör ihop! Besöket i massajbyn avslutades med lite traditionell massajdans samt försäljning av smycken som de tillverkat.

Efter besöket i massajbyn åkte vi till församlingen i Maungo. Där träffade vi några av församlingsmedlemmarna i deras kyrka och även där sjöng och bad vi tillsammans. Vi sjöng både på swahili och svenska. Endast en del av församlingen var där då de flesta jobbade. Även om det var ett kort möte kändes det värdefullt och viktigt!

Manase som är präst har åkt med oss hela dagen och det känns roligt att få tid att umgås med honom. Det är fint att få vara en del av vårt vänförsamlingsarbete där man delar både tro och liv, både glädjeämnen men också det som är jobbigt och svårt.

Kvällen avslutades som vanligt med andakt tillsammans med bibelskolan och därefter spelade vi Uno tillsammans med dem. Ett härligt avslut på en väldigt bra dag! Jag är tacksam!

Lala salama.

Hanna

Dagen startade med att vi blev väckta utav en fin sång av Kurt. Vi åt frukost och hade en liten morgonandakt. Förmiddagen spenderas på farmen där vi hjälpte till i växthuset med att skörda tomater. Sedan var det ledigt fram till lunch, vilket var väldigt skönt efter en väldigt intensiv dag igår. En del av oss gick ut på en promenad för att söka efter fåglar och andra djur, men det var inte lätt att hitta några vilket förmodligen kan bero på att det var väldigt varmt och supertorrt. På eftermiddagen gav vi oss iväg på en tur som bestod av besök på Bogesunds house och bygget av en ny kyrka i Voi. Turen slutade med ett stopp på en utsiktsplats där vi såg bufflar och elefanter på långt avstånd. På nervägen fick också se några apor sittande i bergssluttningen. Kvällen avslutades med en fantastiskt god måltid och kvällsandakt tillsammans med bibelskolan.

Oskar

En Söndag i Kenya innebär för oss att åka iväg till Gudstjänst i byn Ngambeni. Vi far iväg efter frukost och morgonandakt. Jo lite fågelskådning hinns med innan frukosten också. Helge är den som gör mig och några andra riktigt nyfikna på fågellivet med sin gedigna kunskap. Biätare är numera en vanlig fågel som håller till utanför huset. På vägen hem idag såg vi även den fantastiskt fina Blåkråkan. Vägen ut till byn är allt annat än slät. Jag har sett Afrikanska vägar på tv men i verkligheten var det något helt annat. Upp ,ner, hit, dit ,möten livsfarligt nära, barn och människor på vägen, sand in i bussen, vatten som blir bubbelvatten utan kolsyra, hålor, hålor och åter hålor. Men Andrew vår chaufför gör hela tiden goda vägval. Kenya ska egentligen vara inne i regnperiod men ännu har inget regn fallit. Områdena är mycket torra. Människor syns bärande vatten överallt i sina gula dunkar. Vi får veta att de får betala för vattnet och där det är som torrast är vattnet dyrast. Denna dag är otroligt varm och vår chaufför uppskattar temperaturen till 38 grader. Vi kommer fram till byn och mitt ute i just ingenting ligger den lilla kyrkan. Ett litet lerhus med plåttak. Gissa om det blir varmt? Men vi möts också av en annan värme nämligen sången inifrån den lilla kyrkan. Snart har vi också bjudits in och får platserna längst fram. Vi får dela en gudstjänst med predikan på swahili och engelska , sång i olika former, bibelläsning ,bön och trosbekännelse på både swahili och svenska. Christer delade bibelord och vi sjöng en egen sång för församlingen.

Det var en härlig gemenskap och jag tror att vi kände oss som syskon. Efter Gudstjänsten bjöds vi på en mycket god lunch. Innehållande kyckling ,ris och en smarrig sås. Allt lagat i ett mycket enkelt kök. Ett litet hus högst 3x3 m med jordgolv och endast en liten bänk. Tänk att det är möjligt! Vi samtalade med våra nya vänner och fick höra om torkan som bla gjorde att en del inte kunde gå till kyrkan för att de måste vara hemma och bära vatten. En annan berättar att de får betala pengar för att ha djur betande på mark som just nu inte har något bete kvar. Summan var den samma oavsett hur stort eller litet djuret var. Till detta kommer också kostnaden för vatten till djuren eftersom det inte finns något vatten i det fria. En del djur är så svaga att de måste lyftas upp för att stå själva. Jag blir tacksam för att vi har vatten i kranen hemma varje dag. Det är för många ingen självklarhet. Att möta Kenyanerna på detta sättet är en otrolig upplevelse. Vi avslutar vårt besök med sång och dans under ett träd. Gitarren är ostämd men vad gör det när killen som spelar, spelar fantastiskt och sången ljuder hög och klar. Till sist får Ulrik låna trumman och han är nu lycklig över att fått kompa till sista sången.

Fulla av intryck vänder vi åter mot Voi. På vägen hem funderar jag över människor jag ser utmed vägen. Hur får de sin vardag att gå ihop? Vad lever de av? Marken som ser helt förtorkad ut, vad äter djuren? Vart är alla människor på väg som vi ser på vägen? En sista bild på hemvägen är en motorcykel som väntar på att köra ut samtidigt med oss i en stor korsväg. Där åker två vuxna och ett barn som i famnen har ytterligare ett litet barn. Ingen ovanlig syn i Kenya. Väl hemma blev det kaffe!, vila, middag, kvällsandakt med bibelskolan och fri lek. Dagens skorpion kom inte med på bild men upptäcktes på golvet vid middagen. Den hade fångat en kackerlacka och försvarade den med sin gadd. Vi tänkte ha död på den men en man fotade ut den i naturen igen. Dock fick kackerlackan sätta livet till under personalens sko. Jag hade nog hellre sett en död skorpion. Så nu finns i mitt närområde finns minst en levande skorpion.

Tankar för dagen av Inger.

Vilken dag detta har varit. Vi vaknade upp på hotellet i Nairobi efter en god natts sömn. Fick avnjuta en lyxfrukost på bottenvåningen bestående bl.a utav ägg, potatis i olika former, gröt, flingor, korv och omeletter som de gräddade på plats framför en. Mätta och belåtna hoppade vi in i minibussarna, Toyota-bussar för de som är intresserade av sånt, och satte av mot Voi. En ca 6 timmars lång bussfärd väntade oss och ska jag vara ärlig hade jag känslan av att detta kunde bli lite småjobbigt. Men icke! Det fanns så mycket att se på vägen och själva bussfärden var helt klart unik på sitt sätt. John och Andrew heter våra chaufförer som hjälpt tidigare års Voi-resenärer att ta sig runt i Kenya och det märktes att de hade koll på saker och ting. Inte minst i trafiken där djungels lag råder. (Det kändes som att det inte fanns någon lag). Tuta, kör på och vifta irriterat med handen om någon skulle köra obehagligt nära din bil kändes som en passande beskrivning för hur det kan gå till på vägarna. Jag är väldigt glad att jag inte behöver köra något fordon den här resan. Tack John och Andrew för att ni sköter det!
På vägen såg vi människor utmed vägarna som sålde frukt och grönt, vatten och dylikt. På ställen där lägre hastighet rådde valde en del människor att ställa sig mitt emellan två körfält och sprang med längs sidan av bussen för att förhoppningsvis få något sålt.
Inger som är med på resan var så lycklig över att vägen till Voi varit fylld av spännande djur och de som satt i hennes buss fick se både zebror, gnuer, gamar och vackra fåglar. Jag undrar hur det kommer sig att vi i bussen med ungdomar inte såg samma sak?! Däremot hade vi turen att inte missa babianerna som satt längs vägkanten och glassade. Helt otroligt vad man kan få se under en busstur.

Väl framme på gästhuset i Voi där vi nu ska bo har vi fått möta prästen Manasse och några av de som jobbar här. Gästhuset ligger på en underbart rofyllt plats, en bit utanför den centrala delen av Voi och man ser bergen sträcka sig högt omkring oss. Då jag stod och såg mig omkring på denna plats så tänkte jag att Här kommer jag att trivas. Kvällen avslutades med mat och sedan andakt tillsammans med bibelskolans elever som bor och pluggar här på gästhusets område. De välkomnade oss varmt och det var så fint att få mötas och lovsjunga Gud ihop. Nu laddar vi för en god natts sömn, helst utan besök av läskiga småkryp eller liknande. (Fick precis beskåda en livs levande skorpion utanför huset.) God natt!!

Ellen

Det numret som en del av er har fått tidigare stämmer inte utan det är detta numret som gäller om ni vill komma i kontakt med oss.

+254797070843

Sen uppskattar vi kommentarer mer än gillamarkering på bloggen. För vi ser vi inte vem som gillat.... :-).
Christer

Idag har vi varit på resande fot hela dagen. Vi började 03:30 vid Ansgarsgården och nådde hotellet i Nairobi kl 21:00 svensk tid. Flygresorna gick bra även om den första turen mellan Landvetter och Paris var väldigt guppig.När vi väl kom till Paris så väntade en lång busstransfer för att nå den gate vi skulle resa från. Denna flygplatsen är stor och svår att överblicka. Flygturen mellan Paris och Nairobi var behaglig och lugn. Väl framme så mötte våra chaufförer Andrew och John oss. Första natten tillbringar vi på Gracia guesthouse. Innan läggdax avslutade vi med en kort samling och andakt. nu gäller det att få sova lite gott inatt för i morgon väntar nya äventyr. då skall vi ta oss hela långa vägen från Nairobi till Voi, en resa på ca 6 timmar. Idag blir det tyvärr ingen bild. men håll ut. det kommer :-)

Nu slocknar ögonen snart. sov gott där hemma!

Vid pennan idag. Christer