Direktlänk till inlägg 2 november 2016
Hoppas att ni njuter av kylan som ni har fått, vi har det toppenbra i 35 grader.
Denna dag har varit en väldigt fin dag. Vi vaknade som vanligt av väldigt fin sång från Kurt, bästa sättet att vakna på. Sedan gick bussarna till Wangala, en massajby, där vi fick en bra och intressant vistelse.
Vi började med att träffas i deras kyrka. Förra gången som jag var med på församlingsresa 2014 så firade dom sina gudstjänster i en liten kyrka som dom hade vid skolan, men nu hade dom byggt en större kyrka några hundra meter ifrån deras by. Deras kyrka var väldigt fin och ganska stor tyckte jag men den är inte helt klart än och den har inte invigts, det kommer förmodligen hända till påsk.
Vi träffade hövdingen av byn som heter Yoanna och han berättade om deras historia och hur det fungerade i deras by. Yoanna hade en del frågor till oss som var väldigt bra men väldigt svåra för oss att svara på. Han undrade om hur vi kunde vara så många medlemmar men att så få gick på gudstjänster. Hans frågor träffade oss lite grann och vi fick oss en liten funderare.
Efter ett trevlig och intressant samtal blev vi bjudna till byn. När vi kom till byn blev vi indelade i tre smågrupper och vi fick följa med ett litet gäng. I denna by skulle vi inte göra hembesök som vi gjorde igår utan idag skulle vi få möjlighet att lära oss göra olika smycken. Det var hur häftigt som helst! Jag, Joel, Ellen och Josefin satte oss på var sin stol, bara några minuter senare satt det ca tio massajkvinnor som försökte visa oss hur man gjorde smycken. Det var en så härlig stund, vi skrattade tillsammans, dom skrattade en aning åt oss, vi kanske inte alltid var super duktiga, men tillslut lyckades jag göra två hyfsat fina armband som ska sparas.
Det kändes verkligen som att vi gjorde ett utbyte, som vänner lärde vi oss saker av varandra. Denna upplevelse är något som alltid kommer att följa med en. Att inte riktigt förstå varandra men kunna sitta och göra något tillsammans, att det kändes så naturligt på något sätt, det är väldigt svårt att förklara alla ens känslor från en sådan här dag. Men man känner sig väldigt glad. Man tackar herren att man får möjligheten att kunna åka på denna resa och träffa alla underbara människor.
Men, det kommer ett litet men. När vi hade pysslat klart och skulle be och göra det sista började kaoset. Då skulle alla upp med sina olika bord och försöka sälja så mycket smycken som möjligt till oss, det tog ifrån lite av den fina stunden som vi hade haft tillsammans.
När vi var klara i byn skulle vi gå över vägen för att äta lunch och det kan alltid bli intressant att äta lunch ute i ett land som Kenya, man vet aldrig riktigt vad som kan komma på ens talrik. Om man jämför när vi ut ute 2014 och med denna gång, var det som att vi åt på en fem stjärnig restaurang. Stället var fint och maten var väldigt god. Det blev en trevlig stund där vi kunde sitta och diskutera det som vi precis hade varit med om.
Eftermiddagen spenderade vi på Guesthouset med att ta det lugnt reflektera dagen, köra lite frågesport och prata lite om morgondagen då vi ska åka på safari i Tsavo west.
Jag hoppas att ni där hemma har det bra och vi saknar er lite, men vissa av oss har inte så stor lust att komma hem till kyla och snö.
Lala salama.
Fanny.