Dagen startade relativt tidigt. Kurt kom någon gång strax efter 6 och väckte oss med sin vackra sångröst. De är verkligen otroligt lyxigt att ha en levande väckarklocka som väcker en varje morgon. Helt klart uppskattat! Efter frukosten bar de åter igen hem på den skumpiga vägen och dess äventyr. Vi fick bl.a se tre giraffer springa över vägen bara några meter framför oss. När man åkte på "genvägen", där de skumpde en del, där man ibland lutade åt vänster, ibland åt höger med bussen, kändes de nästan som att vara på Liseberg men med en liten twist. Ganska kul ändå! Dock undrar man lite i vilket skick den sista biten av den stora vägen är i, om detta ska föreställa sig att vara den bra vägen. Hur ser då den stora vägen ut? Genvägen kan nog säga en del om skicket på den stora vägen mellan Nairobi och Maasai Mara. Dock var ju inte hela vägen i sådant skick utan bara de två första timmarna.

Sen var de asfaltsväg och plötsligt kändes den väldigt bra och fin. Hehe Dagens ordvits levererades utav Ulrik vid första fika/toa - pausen: dagen har ju varit hoppfull i alla fall! Våra chaufförer är helt otroligt duktiga förare. Så tacksam över dem! Förstår knappt hur de orkar att köra på dessa vägar och ständigt ha humöret uppe. Medan man som passagerare blir rätt så sliten genom att bara åka med. För er som undrar hur bussarna klarar sig hela med alla möjliga hinder (gropar, gupp, vattenhinder, stenskott, diverse iskrap, andra dunkljud m.m) så är de lugnt. Inside information uppger att under en 10 års period har bara tre bussar förbrukats. Hur i allsina dar undrade vi efter att ha åkt med i ca två veckors körning i Kenya. Lösningen på problemet är att det är en självklarhet att man måste tänka på de dåliga vägförhållandet och förbereda sig. Detta görs genom bland annat att sätta fast någon superhård metall under bilens alla ömtåliga delar på undersidan. (fråga mig inte hur och vart, ni intresserade är säkert mer kunniga än jag inom området) För att utan den hårda metallen skulle en del delar under bilen gå sönder typ direkt. Vi stannade även vid en utsiktsplats vid de slingriga vägarna högt uppe i bergen.

Vilken utsikt alltså! Att stå där och se ut över både grönska och små byar. De ger en frihetskänsla - att bara få stå så högt upp och se ut över landskapet, så vackert det är. Men samtidigt lite konstigt med tanke på hur de såg ut i Voi för några dagar sedan. Dessa kontraster alltså, va ska man säga? Att världen kan vara så olika på så kort avstånd... Men om man nu ska tala om kontraster så svängde vi även förbi utkanten av Kibera (ett av Afrikas största slumområde). Det är sjukt att man lever i sådana förhållanden. Det man såg var bara små gångar in till andra små "gator". Många plåthus där folk hade gjort upp en affär med diverse saker, allt från frukt till väskor. Medan i andra småhus gjort av plåt där vissa var lappade med andra plåtstycken eller plast. De var trånga gator vi åkte på och folk gick lite överallt. Detta var då bara utkanten av Kibera. Att man vill leva där. De bor kanske 8 personer i ett litet plåthus, de flesta lever på en dollar eller mindre per dag. En del har dock lyckats ta sig upp ur den extrema fattigdomen men väljer ändå att bo kvar där, de säger en del om gemenskapen där! De går inte riktigt att förstå. Hur mycket lever man inte på hemma liksom för att kalla de ett bra liv? Tänk om man bara kunde värdesätta hur bra man egentligen har de i Sverige. Väl hemma på hotellet igen fick vi lite fritid till att göra vad vi ville. En del gick till Yaya för att äta lite eller ta en fika(såklart, man är ju svensk), för att sedan göra den sista shoppingen. Självklart skulle ju också väskorna packas och de tog sin tid de med, med de nyinköpta sakerna och få ihop vikten så de stämde. Tillsist löste det sig efter en del tetrispackande. Kvällens avslutande middag blev på Pizza Moja, kan nog vara de godaste pizzorna vi har ätit här nere (enda pizzorna med för den delen men de var riktigt goda hehe).

Sen avslutades kvällen med en andakt av Ellen och Elisabeth, Kol 3:15 var bibelordet som delades och några reflektioner. Alltid lika gött att avsluta dagen med andakt, så tack till er ikväll! De är tråkigt att snart lämna Kenya, vilket jag tror många av oss här även kan instämma i. Men man tar med sig en hel del tankar och reflektioner hem! Möten med människor har verkligen berört en och man har fått sig en del tankeställare som man tar med sig hem! Att fått åka med på resan och spenderat de senaste två veckorna här i Kenya med vänförsamlingen (även spenderat några dagar på safari) har varit så enormt tacksamt. Tacksamhet är nog ordet som närmast beskriver resan som helhet bäst. Dels bara gruppen i sig har varit riktigt bra! Öppenheten till att lära känna varandra men framför allt ta hand om varandra har varit fantastiskt roligt och tryggt! Så tack till er som har varit med och gjort resan så bra! Sen även utbytet med människorna i vänförsamlingen, alla sakerna man har fått vara med att se och uppleva. Det är minnen man kommer att bära med sig!

Josefin Lind

 

Sandra

10 november 2016 07:43

Ni verkar ha haft en helt fantastisk resa tillsammans. Emilia hälsar att det är tur att några uppskattar Kurts skönsång, hemma är den inte lika uppskattad. Pappa är ju pinsam:) Välkomna hem till ett snöklätt Ulricehamn.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det den tråkiga hemresedagen, den började med väckning 03.30 och kl. 4 kom våra chaufförer och hämtade upp oss för transport ut till flygplatsen. Första säkerhetskontrollen var när man körde in på flygplatsområdet, vi fick gå ur bilarna och ...

Dagens beting bestod av safari i Masai Mara.Vi har varit och besökt lejonkungen och hans vänner, ja även hyenorna…Det går inte att med ord beskriva vad vi upplevt i dag, Masai Mara är en mäktig naturupplevelse. Våra guider massajerna John och ...

I dag är det dagen ”M”.. M som i Massai Mara. Tidig frukost och sedan skulle vi då åka iväg mot nationalparken. Det var inte helt lätt att för det första ta sig ur Nairobi, kändes nästan som en ”nära döden”-upplevelse, och d...

Dagen började med en god frukost, därefter hade Inger, Josefin morgonandakt med oss på terrassen vid Grace hotel. Vi fick lite information om dagen, bla annat att det var massajmarknad vid Yaya köpenter. Vi gick dit. Alla ville vi skulle köpa av dem ...

”Där händer möts, där händer något”! Hanna och Fanny tar detta till tema i sin kvällsstund runt andakten i kväll när vi sitter på vårt Gästhus i Nairobi. De har båda fått arbeta ett halvår som volontärer i Tanzania med biståndsarbete och ...