Direktlänk till inlägg 1 november 2016
Vilken dag vi har haft! Ett ord som beskriver min upplevelse av denna resa är tacksamhet! Jag är tacksam över att få vara tillbaka i Voi och återigen träffa alla vänner. Jag är tacksam för alla nya människor jag får möjlighet att möta och för allt vi får dela tillsammans. Jag är tacksam att vara en del av detta vänförsamlingsarbete med den lutherska kyrkan i Voi!
Idag har vi besökt församlingen Namelok som är en massajby. Vi hade fantastiska timmar där! Massajkulturen är speciell med sina olika traditioner som omskärelse och månggifte, men i och med att byn nu är kristen håller vissa traditioner på att ändras. Den nya generationen vet tex att man endast ska gifta sig med en. När våra bussar parkerade vid massajbyn möttes vi av springande barn som ville ta oss i hand och hälsa på oss. Vissa av oss tjejer blev iklädda massajkläder och fick smycken att låna av massajkvinnorna. Jag fick ta på mig ett vinrött skynke och sedan ett smycke som man använder när man gifter sig. Lite roligt att få prova dessa smycken! Vi gick sedan till kyrkan där vi sjöng och bad tillsammans. Vi delade hur våra olika församlingar ser ut och vilka utmaningar det finns. Sedan fick vi göra dagens höjdpunkt: hembesök hos en massajfamilj! Vi delades in i fyra grupper och varje grupp fick följa med en massajfamilj till deras hem. Jag fick följa med en massajkvinna som heter Sarah och hennes två barn Mary och Diana. Vi gick in i hennes hydda där vi fick sätta oss på pallar. Hyddan är byggd av slanor, koskit, jord och vatten och det är väldigt mörkt då fönstren är väldigt små. Sarah berättade att hon var gravid och mådde just nu väldigt dåligt och bad oss be för henne vilket vi självklart gjorde. Det var ett otroligt starkt möte! Trots att vi lever olika liv med olika förutsättningar och kulturer känner jag ändå en stark tillhörighet, vi hör ihop! Besöket i massajbyn avslutades med lite traditionell massajdans samt försäljning av smycken som de tillverkat.
Efter besöket i massajbyn åkte vi till församlingen i Maungo. Där träffade vi några av församlingsmedlemmarna i deras kyrka och även där sjöng och bad vi tillsammans. Vi sjöng både på swahili och svenska. Endast en del av församlingen var där då de flesta jobbade. Även om det var ett kort möte kändes det värdefullt och viktigt!
Manase som är präst har åkt med oss hela dagen och det känns roligt att få tid att umgås med honom. Det är fint att få vara en del av vårt vänförsamlingsarbete där man delar både tro och liv, både glädjeämnen men också det som är jobbigt och svårt.
Kvällen avslutades som vanligt med andakt tillsammans med bibelskolan och därefter spelade vi Uno tillsammans med dem. Ett härligt avslut på en väldigt bra dag! Jag är tacksam!
Lala salama.
Hanna