Direktlänk till inlägg 30 oktober 2014
Varje gång du inte följer din inre röst, känner du att du förlorar kraft och energi. Du från en känsla av andlig död.
Det är onsdag kväll sitter i gästhusets matsal och summerar intrycken från ännu en fantastisk dag i Kenya.
Den ljumna vinden blåser tyst genom matsalens öppna väggar som nu endast lyses upp av den stjärnklara himlen med sin halvmåne. Det är otroligt tyst, lång borta kan jag ana ljudet från en trött dieselmotor på en tuk tuk.
När jag vaknade i morse kände jag en stor förväntan på dagen då jag visste att vi förmodligen skulle få besöka mitt och familjens fadder barn. Efter att avnjutit en god frukost fick vi några tänkvärda ord av Pernilla och Anders A som höll i dagens morgonandakt. En snabb dusch före avfärd fick tankarna att gå till dem som kämpar för sin överlevnad och den dagliga jakten på mat och vatten. Jag känner mig som en bov då jag öppnar kranarna och det livsavgörande vattnet strömmar ut över min kropp, stänger genast av vattnet för att schamponera och tvåla in mig är sparsam för att snabbt kunna skölja av det. Tänker på alla dem som måste gå många timmar varje dag för att få vatten till det nödvändigaste och kämpa för att få något att äta. Allt det där som vi alltid tar för givet och inte ens uppskattar där hemma.Plockar fram nya kläder ur resväskan, jag vill vara lite extra fin då jag träffar vårt fadder barn.
Våra härliga chaufförer hämtar oss och vi beger oss ut på dagens resa, vi plockar upp Mary som skall följa med oss till församlingarna i Nganbenyi och Maungo. på vägen blir vi stoppade, man har satt upp en vägspärr och vi måste registers oss för att få komma vidare. Det visar sig att det är många som använt denna vägen för att ta stulna bilar över landgränsen.
När vi kommer fram till första kyrkan möts vi av ett varmt välkomnande och bjuds in i den lilla kyrkan av Josefine som har en ledande roll i församlingen. Kyrkan är vackert utsmyckad med små tygstycken i glada färger. Christer presenterar gruppen och inleder med en kort bön innan vi får höra om församlingens verksamhet och församlingsmedlemmarnas glädje och tacksamhet över att de har en egen kyrka. Vi får följa arbetet med home base care och skolundervisning ta del av församlingens arbete och utmaningar. Vi får dela med oss av hur arbetet ser ut i församlingarna hemma i Sverige, de lyssnar intresserat då Mary översätter. Vi får många frågor som väcker till eftertanke. Vi sjunger tillsammans, innan vi skall gå tar de fram backar med läsk och bjuder oss på. Det känns nästan svårt att ta emot då vi vet under vilka svåra förhållande de lever. Vi kan se och känna deras glädjen över att vi kommit till dem. Samtidigt blir det uppenbart hur rika de är i sin tro och hur väl de förvaltar de lilla de har. Vi har mycket att lära från dem.
Vi fortsatte vår färd till skolan där vårt fadder barn Elina Mghoi går. Tänk att äntligen få träffa henne som vi tidigare bara sett på kort, tankarna var många inte utan att det kändes pirrigt, jag ville så gärna att det skulle bli ett bra möte. Det kändes som det blev ett fint möte med Elina, men jag önskar att vi fått mer tid tillsammans. Hon berättade om sina syskon som hon lever tillsammans och att hon trivs bra med skolan och att hon snart börjar sitt sista år på skolan. Jag hade köpt med ett mat paket och några små saker till skolarbetet. Detta blev mycket uppskattat. Vännerna tog några fina kort på oss som jag ser fram emot att dela med familjen där hemma. Jag kommer aldrig att glömma mötet med vårt fadder barn Elina, det var en mycket större upplevelse än vad jag trott. Nu var det dags för lunch, vi kom till en lite restaurang som minst sagt gjorde mig lite skeptisk inte minst efter att jag kikat in i köket, stället var fullt med flugor. Christer rekommenderade de han trodde var säkert att äta, Pilau (utan kött) och Chapati. Till min förvåning var det riktigt gott och än så länge har magen inte protesterat
Efter denna kulinariska måltid fortsatte vår resa till församlingen i Maungo där Florence mötte upp. Även här blev det ett fint möte. Denna kyrka var Kurt med och la tegelsten i när den byggdes. Vi tog farväl av våra vänner och fortsatte vår resa till View point där man kan se ut över hela Voi och nationalparken. Vi såg Bufflar och elefanter på avstånd. Utsikten över landskapet var magnifik. Hoppas få se mer djur under vår safari tripp i morgon och på fredag. När vi kom tillbaka till Farmen var det problem med vatten pumpen, vilket återigen påminde oss om hur beroende vi är av vattnet och att det är långt ifrån en självklarhet här nere. Som tur var fick de igång vattnet igen under kvällen. Vi avslutade vår dag tillsammans med en god måltid, kvällsandakt och samtalsstund då vissa av oss fick bekänna färg.
Det har varit en underbar dag tillsammans med goda vänner, jag är tacksam att jag fick möjligheten att åka med och uppleva och dela allt det fantastiska i Kenya, Voi och gemenskapen med vår vänförsamling. Många kramar till er där hemma önskar ni fick dela detta med oss.
Anders Lahrin