Direktlänk till inlägg 28 oktober 2014
Det har blivit lite av en vana, att gå upp tidigt i gryningen, medan de flesta fortfarande sover och gå ner till köket för en kopp starkt gott kaffe. Sedan kan man sitta tillbakalutad i stolen och njuta av morgonen som sakta gryr. Det är också då som fåglarna är som mest alerta. Med kameran redo kan man föreviga de vacka fåglarna.
I morse var det nästan som vanligt när jag stack ut näsan genom dörren, förutom två nya märkliga varelser som smög omkring på vårt inhängnade område. (Det är alltså höga staket med taggtråd runt vårt område som skyddar för främst lite större djur.) Likt leoparder, eller kanske mer hyenor, smög de nytillkomna längst staketet. Det var Anders och Anders som med sina värstingkameror gett sig ut på fågelmorgon.
Efter en god frukost var hela gänget redo för dagens utfärd. Vi begav oss in till Voi, den närliggande staden med drygt 30 000 invånare. Nu var det dags för att gå på marknad! Det var en upplevelse utan dess like. Fruktmarknaden var mycket annorlunda mot det vi tänker oss hemma. Frukterna låg i ordnade små högar på marken och det kändes som ett enda virrvarr av grönsaker, frukt och människor.
Jag kan ju nämna det att vi är inte precis diskreta där vi går - 12 vita bland massor av mörka Kenyaner. Här blev Arne erbjuden att få en extra fru... Han "avböjde" vänligt, men bestämt.
Vi fortsatte på marknaden och det handlades korgar, kläder och blommor. En fantastisk upplevelse! Och tro mej, här hade miljö och hälsoskyddsinspektören haft invändningar.
På eftermiddagen åkte vi till utkanten av Voi för att se den mark som Manase och församlingen drömmer om att kunna köpa för att bygga en kyrka och fira gudstjänst. Vilket engagemang. Jag önskar verkligen att det blir verklighet inom snar framtid.
Kvällen tillbringades med en god bok, slappa, ja "hakuna matata" helt enkelt. Bilden är på Josefin och vy från vårt guesthouse.
Vid datorn, Pernilla